Mannen från havet

Hon hade anlänt till Varberg för att skriva sin novell ett par dagar innan det hela inträffade. Tiden hade nu delat upp sig i innan och efter. Beatrice hade precis hängt upp den lätt saltdoftande handduken på klädstrecket efter hennes oförskämt tidiga morgondopp i den vackra viken, som flöt i hop med stora Kattegatt en bit ut i horisonten. Solen hade sakta stigit uppåt på den blågrå molnblandade himlen och hon fick höja handen för att inte bli bländad.

Novell Mannen från havet foto: nina wennström

Kisande såg hon en vacker skapelse styra in den väldiga båten mot Bua hamn. Inte något vrålåk, utan en ordentlig fiskebåt med trädetaljer. Skäggig med vindbitna anletsdrag och klädd i en trasig solblekt t-tröja uppenbarade sig Poseidon själv, det var bara treudden som saknades, tänkte hon. Hennes hjärta tog ett skutt hon inte var beredd på. Vilken vacker uppenbarelse! Bea stod kvar och njöt av utsikten tills mannen från havet hade hoppat upp på bryggan och försvunnit på en flakmoped ut mot klipporna bakom den lilla lokala fiskeaffären. Dagen innan hade hon handlat rökta räkor och aioli av de thailändska kvinnorna på Fiskhuset, som var inkorporerat i ett vanligt boningshus, men hon hade inte sett till någon man, särskilt inte en havsgud. De thailändska kvinnorna var vackra och slanka, mörka spännande ögon och deras blanka svarta hår doldes i ett hårnät. Högt för sig själv sa Bea: – Ja, bor han med en av dessa vackra varelser har jag förstås inte skuggan av en chans. Novell
Jag är Inte direkt någon sjöjungfru med mitt kortklippta blonderade hår, gröna ögon omringade av svarta glasögonbågar.

Bea var 37 år fyllda, precis för några dagar sedan. Resan till västkusten var en slags försenad födelsedagspresent till henne själv. En vecka i ett pyttelitet båthus, inrett lagom för en. Dusch och toalett fick hon låna i bastubyggnaden som låg några meter bort. Hon hade tänkt skriva en novell, en väninna hade tipsat henne om en tävling i en veckotidning. Varför inte tänkte Beatrice, hon kunde i varje fall försöka.

Och här var hon. Hon, laptopen, mobilen och bikinin i princip. Helt fantastiskt. Det passade bra att få tid att bara vara, då hon precis avslutat förhållandet med Rickard två veckor tidigare, de hade varit tillsammans i tre år, men Beatrice hade tröttnat då Rickard aldrig kom till skott. Tiden gick och hon längtade efter barn och familj, men Rickard sprang på krogen och verkade vilja fortsätta så, trots att han redan var strax över 40. Beslutet hade ändå varit enkelt, men ett uppbrott var i varje fall energislukande – så den här veckan i enbart eget sällskap var precis vad hon behövde. Varför skulle hon nu ens lägga märke till herr Poseidon? Hon skakade ur de sista vattendropparna ur håret, som redan var nästan torrt. Hon tänkte att hon skakade av sig sina tankar samtidigt med vattendropparna.

Bea klev ur bikinin och slank ner i en enkel sommarklänning och putsade glasögonen. Hon avskydde lortigt glas, hon missade liksom allt väsentligt då, och såg bara fläckarna av flott eller vattenstänk. Så, med rena glasögon efter en lätt frukost bestående av yoghurt och bananskivor satte hon sig vid laptopen.

Hannes parkerade flakmopeden intill bakdörren och började bära in lådorna. Först makrillen, sedan räkorna och sist ett par krabbor. Klockan var bara 0630 men svetten lackade redan, den gamla tröjan klibbade fast på hans starka bröstmuskler. En doft av hav, en aning svett blandat med deodorant puffade förbi hennes näsborrar som vidgades och hennes hjärta tog det där märkliga skuttet igen, det pirrade till i kroppen och Bea kunde inte förneka hur attraherad hon var.

Utan att hon visste hur det egentligen hade gått till, hade Bea slängt ned den bärbara datorn i cykelkorgen och trampat ner till Fiskeaffären, och väl där hade hon bromsat in och stod nu en liten bit i från självaste herr Poseidon.

Hannes hade inte upptäckt åskådaren förrän han kommit tillbaka ut för att hämta låda nummer två, eller det var egentligen låda nummer tre och fyra, för han bar två åt gången.

– Vill du handla makrill till frukostmackan? frågade Hannes men han tänkte samtidigt:
Sjöjungfrun…

Beatrice fick fram:
– Öh, nej, jag har ätit banan redan tack.
I nästa ögonblick kom fyra glatt tjattrande thailändskor ut och ingen av dem hade stoppat in håret i sådant där nät ännu, och inte hade de förkläden på sig heller, utan små nätta sommarkjolar och spetslinnen. Jättesöta. De började fnittra och skoja med Hannes och han verkade trivas utmärkt i situationen. En av tjejerna gav herr Poseidon en kyss på kinden. Beatrice vände på cykeln och trampade i väg, lite abrupt kanske, men det stänkte i varje fall inte grus när hon for i väg, tänkte hon.

Jaha, hon damp ner med en dov duns vid båthusen och satte sig skuggan och bände upp locket på datorn, petade in lösenordet och tog fram ett blankt ark i ordbehandlaren. Hon gick rakt på sak, pang på rödbetan.
”Poseidon omslöt henne i sin famn och hans skägg kändes strävt mot hennes panna. Hans muskulösa armar omgav hela hennes väsen och hans doft letade sig in i hennes system. Hon kände hur hans lem styvnade mot hennes mage och hennes underliv vibrerade av förväntan. Sommarklänningen gled ner en bit över brösten och hans bringa var redan bar efter att han tagit tröjan och torkat svetten ur pannan tidigare.” Beatrice drömde sig bort, samtidigt som hon hamrade på tangenterna, hon var uppe i ca 5 500 tecken nu. Iphonen spelade sin melodi och durrade intill hennes lår. Beatrice suckade ljudligt och det undslapp henne:
– Aaaargh, mobilen! Det enda som vibrerar i mitt liv just nu.
Hon tryckte den mot örat:
– Ja?
– Hej älskling, det är jag! Jag står här vid din stuga, men du är inte hemma älskling! Var håller du hus?
Kalla kårar spred sig över Beas rygg, och hon förstod. Det hade gått för lätt, Rickard hade inte förstått vad hon sagt, han hade inte velat förstå att det var över. Och nu var han här – i hennes lilla paradis, hon hade inte hunnit vara här mer än ett par dagar!

Hon förklarade för Rickard att han skulle gå till glassboden precis vid hamnen, så kunde de ta en kopp kaffe där. Någon glass var hon då rakt inte sugen på att äta med honom. Men en kaffe fick väl gå, för att ha något för händerna. Hon var irriterad, hon hade ju just kommit i gång med att skriva.

Rickard var inte direkt bästa inspirationen till en romantiskt novell. Han hade varit det en gång för länge sedan, men absolut inte nu. Plötsligt kände hon det igen- pirret, och skuttet i hjärttrakten och doften. Fast det var nog doften som kom först. Den var förförisk.

– Vad skriver du för något? En novell kanske? Eller en roman?

Han stod där mitt framför henne bara så där.
– Eller förresten, vi kan spara på det. Vill du äta middag med mig i kväll?
– Det blir inte fisk, utan thailändskt på krogen där borta på andra sidan vägen, sa han pekade med sina stora vackra hand. Sen fyrade han av ett oanständigt vackert leende.
Bea skulle just till att svara något smart och roligt, när en välbekant röst bakom henne utbrast:
– Där ääär du ju älskling!
Rickard kastade sig mot henne, med ett ganska komiskt rörelsemönster, och Bea hann precis slå i hop locket på burken och resa på sig. Rickard parerade ett platt fall rätt ok, men allt såg ganska patetiskt ut.
– Oj då, jag ber om ursäkt, sa Hannes och vände på klacken. Eller ja, gummistöveln.
– Nej nej nej nej! tänkte Bea. Eller egentligen var det vad som kom ut genom hennes läppar.
Båda männen stannade upp, som förstenade. Och Bea började säga något, men det blev en salig röra. Till slut fick hon fram att hon visst ville äta middag med herr Poseidon och att Rickard verkligen behövde ta en kopp kaffe med henne. Men Rickard snörpte på munnen och deklarerade i falsett att han minsann kommit i onödan och då skulle han åka till Stockholm och Pridefestivalen, något som hon minsann alltid hade dissat.
Och med de orden lämnade han båtbryggan. Men han kom snart tillbaka för han hade gått åt fel håll. Han höll god min och lika god fart förbi dem.

Beatrice sjönk ner på bänken igen. Hannes stod fortfarande stilla. Han harklade sig och tog ett par kliv fram till Beatrice.
– Jag vet var du bor, borta i lillstugan, jag hämtar dig klockan 1830 på flakmoppen, fröken Sjöjungfru.

FacebookpinterestlinkedininstagramFacebookpinterestlinkedininstagram